Hednisk tro

Seden är andliga bruk som lever i, och bland, folk sedan gammalt, bland dem som kallats allmoge. I dag fortlever den bland en del av ättlingarna till dessa, men i dag är det inte många kvar med den traditionen. Ibland har den kallats hedendom och folktro, ibland skrock och ibland vidskepelse -- men vi är stolta över vår tradition och vi kallar den religion. Och den religionen heter Seden. Ordet "hednisk'' kan betyda olika saker - ickekristet eller fornnordiskt till exempel - så använder vi inte ordet. Vi använder ordet som man ofta gjort om folk som hållit fast vid en ickekyrklig, ålderdomlig andlighet som levt i bygden.

Den Nordiska Seden är den nordiska, levande, hedniska, traditionen. Det är nordens naturreligion, tron på landets väsen och traditioner som lär oss leva våra liv. Det är tron på Odin, Tor och Freja, på alver, tomtar och skogsrå. Seden är de kulturella värderingar och sociala normer som gått i arv hos några av nordens allmoge och som fortfarande lever hos dem som inte övergivit dem. Den är seder och bruk i en stark levande tradition.

Nordisk sed har funnits här så länge människor har funnits. Den Nordiska Seden finns parallellt med kristendomen i detta land och är så väl inlemmad i samhället att folk knappt tänker på den. För de flesta har mött på oss -- vi som har den gamla traditionen. Folktro, ödestro eller gammalt skick, det är man van. Det har inte fått heta religion, men vi väljer att kalla det för just det. Sunt bondförnuft och vanlig hyfs säger en del, men vi tycker det är hög tid att nämna saker vid deras rätta namn. Den folkliga seden är just en religion, och detta är dess religiösa samfund -- Samfälligheten för Nordisk Sed.

Vi strävar efter att legitimera denna religion, att göra det möjligt för de som har den att utöva den fritt. Folktro är en livsåskådning, det handlar bara om att behandlar den med respekt. Samfälligheten skapar möjligheter att utveckla och utöva sin personliga folktro i ett sammanhang där den får ett värde. Vi plockar fram vår gemensamma sed som många har. Detta för att vi har den och vi värdesätter den. Den är inte bara skrock - den är vårt andliga arv.