Historia
Vår sed har vuxit fram i Norden under årtusenden. Människors levnadsförhållanden har ändrats. Från jägare blev vi bofasta. Vi lärde känna olika aspekter på makterna och fann seder för de liv vi förde. Seden var alltid en del av våra liv, vårt värv och gav mening till allt. För ungefär tusen år sedan kom en annan religion, kristendomen, att spela stor roll i den politiska utvecklingen i norden.
Sedens roll som religion och dess ställning i samhället ändrades radikalt. Många kom att förakta traditioner och seder. Men Seden levde vidare som folks tro, i skymundan, ofta bekämpad så som under trolldomsprocesserna under 1600-talet. Under 1800-talet kom det gamla till viss heder - nu som nationalitetssymbol och inte som ärlig tro. Under nittonhundratalets senare del kom Sedens situation ändras radikalt i och med urbaniseringen av Sverige. Modernismen i sig förnekade helt existensen av traditioner eller andlighet. Behovet av att organisera Seden i ett trossamfund blev tydligt.
Sedens historia är alltså folktrons historia. Om än att Seden inte var samhällsdominerande så utvecklades den till en dymamisk och rik religion. Genom att finnas sida vid sida med kristendomen så växte den i sin identitet och självbild. Först i vår tid blir identifikationsprocesser viktiga. Nu dör alla trossystem som inte kan identifiera sig. Det är alltså nu vi behöver bekänna vår tro. Vi har fått vår tro av de äldre, men de behövde aldrig bekänna sin tro, vi behöver göra det. Fram till nu har ett diskret traderande varit vägen, nu räcker inte det. Och så söker Seden sin identitet i vår röriga tid.