Livsåskådning

Vi upprätthåller den levande, nordiska, hedniska traditionen. Denna kallas för "Den Nordiska Seden", eller bara "Seden". Med detta menas den livsåskådning som under vissa tider kallats folktro och folksed. Den har kallats för den gamla tron eller gammalt skick. Detta är tilltron till vår tradition, till de livgivande makterna, till goda väsen som råder över landet. Vi respekterar det heliga och visar ödmjukhet inför de krafter som människan inte har rätt att trotsa eller experimentera med. Det osynliga är inte att leka med.

Detta är en skriftlös religion, avseende att Seden förmedlas muntligt och genom utövandet av seder och bruk. Vi har ingen helig skrift och ingen lära -- vad vi har är en tradition och den innehåller stora visdomar och kan vara tydlig i vad som är rätt och fel. Vi har en levande sed som är en obegränsad källa att ösa ur. Detta har alltså inget med historiskt inspirerad nyandlighet att göra.

Begreppet sed innebär att man manifesterar sin tro på samma sätt som andra. Seder är det som förenar oss med varandra och det förflutna med framtiden. Man kan inte till fullo förstå andras tro -- en trosbekännelse skulle bara bli tomma ord. Att utöva en sed som andra gör är dock en fullvärdig bekännelse.

En sed lever och utvecklas hos de som utövar den -- och även om den till sin natur är väldigt konservativ så är det ständigt en naturlig del av nuet -- den nya seden som vi har i dag skiljer sig från forna tiders sed samtidigt som det finns en gemensam identitet. Seden har inget att göra med nyandliga rörelser eller föreställningar om fornnordisk religion - tvärt om - den vilar på levande tradition. Seden är något som växer och som vi ger våra barn som ett redskap för morgondagens utmaningar. Vid sidan av det kollektiva har var och en sin personliga tro som kommer till uttryck i vardagen och som man vanligen sköter på egen hand.