Vanliga frågor - Allmänna frågor

Nej, vi håller inte på med asatro.
Begreppet "kulturell asatro" är dessutom ett begrepp som implicerar att man sysslar med en universialistisk religion, att man tror att man kan "omvändas" till religionen och att religionen skall spridas till en större grupp. "Kulturell asatro" innebär att alla med en relation till svensk historia kan omvändas - så fungerar inte Nordisk sed. Nordisk sed är en religiös tradition som finns bland de som har den religionen och som vissa växer upp med i norden. Man får relation till den genom erfarenhet av den. De flesta andra svenskar är inte del av denna tradition utan är uppvuxna med en urban-nationalistisk kultur.

Vi talar aldrig om någon svensk eller nordisk kultur - för en sådan existerar inte. Sådant är nationalromantiska konstruktioner. Ett kulturelt arv som skulle finnas "omedvetet" i nationella identer eller i generna är trams. Det är helt enkelt en nationalromantisk dröm om en nordisk mentalitet.

Absolut inte, vi är en demokratisk öppen organisation där medlemmarna har full insyn. Vi är dessutom öppna gentemot media och allmänhet. Vi har en öppen och positiv attityd gentemot samhället och en generell ambition att svara på allmänhetens frågor så utförligt som möjligt.

Självklart, det är vad ett trossamfund skall göra.

Nej, livsseder är en del av hela livet. Den som behöver dem är hedning och bör rimligen vara medlem. Om man inte tror så vore det konstigt att utföra en rit, då vore den bara ett jippo. Seriösa hedningar blir helt enkelt medlemmar i sådana fall, vilket egentligen inte är så konstigt. Naturligtvis genomför vi bröllop där den ena parten har en annan tro. Begravning av någon som inte i livet blivit medlem är något vi inte kan göra - man måste respektera den dödes önskemål.

Det händer att vi kallas för hedningar om än att det är ett tvetydigt ord. Ordet kan betyda andra saker i vissa andra sammanhang. Man skulle kunna kalla oss folktroende.

Det är en väldigt svår fråga. Uppskattningsvis finns det kanske en halv miljon människor i Sverige som bär på ett hedniskt arv i form av religiösa traditioner och kultur. Sen hur många av dessa som tar till sig detta är svårt att spekulera i. Att ta steget att kalla det för religion - att bekänna sin tro - är sällsynt och kräver ofta någon form av inspiration. Sedan att organisera sig är också ett stort steg. Vi utgör troligen Sveriges största religiösa minoritet, men de flesta saknar insikt i sin identitet.

Nej, långt ifrån. Många känner inte till Samfällighetens existens, eller har inte förstått vad vi sysslar med, huvudsakligen för att den allmänna kunskapen om oss är begränsad.

Nej. Samfälligheten ställer upp på samhällets lagar och för dem som vill ändra på sådant finns det normala politiska, demokratiska kanaler. Vi sysslar enbart med religion.

Vi vill genom den stadga och andliga medvetenhet ge upphov till en bättre värld genom att främja de goda sidor som riktig sed väcker hos människor.

Ja, vi samarbetar med Svenska kyrkan och andra etablerade trossamfund i det svenska samhället när så är påkallat. Därutöver har vi kontakter med trossamfund med vår religion i övriga nordiska länder.

Vi är Sveriges enda trossamfund för vår religion. Nyhedniska organisationer i olika tapningar har vi inget gemensamt med och därigenom inte någon orsak att ha någon åsikt om. Vi har lika svårt som andra att förstå oss på deras verklighetsuppfattning.
Vi strävar efter att vara en integrerad del av samhället och befattar oss inte med sekter.
Se för övrigt nästa fråga.

Vi menar att man har den religion man har, vanligen får man den genom sin uppväxtmiljö. Människor bör visa respekt gentemot varandra, och även avseende tro. Det är irrationelt att iritera sig över andras religion och sådant ägnar vi oss inte åt. Vi arbetar i en positiv anda med vår religion, så får andra syssla med sin.

Nej, men vi är inte kristna. På samma vis som vi utövar vår tro så måste de kristna få utövar en kristen tro. Seden har funnits sida vid sida av kyrkan de senaste tusen åren. Den Nordiska Seden har därigenom ett visst släktskap med kristendomen. Vi har dessutom lärt oss leva med varandra. Se för övrigt föregående fråga.

Vår sed är baserad på den personliga relationen med makterna och därigenom varierar detta från person till person. Högtiderna och helgderna kan vara trevliga och upplyftande men de är för oss inte liktydigt med någon form av trosbekännande. Många väljer bort just dessa "träffar" men kan ändå ingå i trosgemenskapen. Det är Seden som förenar, inte just att utöva den tillsammans, även om det naturligtvis är viktigt för en del.

Man får delta däremot så är det olämpligt med åskådare. Om man är troende så är det ju naturligt att bli medlem och då blir man ju inbjuden. Om man inte är religiös och ändå vill delta i en religiös ceremoni så bör man nog fundera på vad man sysslar med. Se även nästa fråga.

Samfälligheten har ingen publik verksamhet. Samfälligheten finansieras inte av allmänna medel utan av sina medlemmar. Verksamheten är öppen på så vis att vi öppet redovisar vad vi sysslar med och att det inte är något slutet sällskap. Men verksamheten är riktad till de troende och inte till allmänheten. Intresset för det nordiska och för folkkultur hos utomstående turism och upplevelsesökande som vuxit fram de senaste åren har vi inga resurser att tillmötesgå och det har heller inget med våra målsättningar att göra. Man är välkommen, men det är för de som vill av religiösa skäl inte som "sevärdhet".

Nej. Orden asar och asatro saknar referens i levande nordisk hedendom. Orden är del av en nationalromantisk historiesyn som trots sin orimlighet forfarande är vanlig och som vi starkt tar avstånd från. Ordet asatro har även kommit att betyda en nykonstruerad andlighet inspirerad av nordisk mytologi - sådant sysslar vi inte med och därför är det ordet olämpligt. De nyhedningar som kallas asatroende använder ibland likartade namn på gudar och företeelser som oss, men de avser helt annorlunda saker. Detta innebär ingen religiös likhet, för vår del har vi fler termer gemensamt med kristendomen. Vissa oerfarna hedningar kallar ibland sin tro för asatro av misstag, men det brukar de komma över när de inser att ordet har fått en annan betydelser.

Nej, det är i princip så långt från det man kan tänka sig. Seden är en folklig hednisk tradition som kommer till uttryck i dag. Den är inte något nyskapat, den är inte en rekonstruktion, den är inte någon andlig nyanpassning. Den är en tradition som vuxit till i dag och så sakteliga fortsätter att utvecklas. De nyandliga rörelsernas framväxt sker i sammanhang där traditioner, moraliskt ansvar och social identitet saknas, därigenom är de fundamentalt skilda från Seden. De menar ofta att vår religion är utdöd och beter sig väldigt aggresivt. Vi har ingen kontakt med nyanliga eller ockulta grupperingar -- och önskar heller inte det.

Vi har också märkt sådana tendenser men det är inget vi kan rå för eller över. Anting vet dom inte vad begreppet betyder, eller så försöker dom stjäla våra ord - det ingår i deras metoder att använda populära begrepp (men med förvriden innebörd) ur andra religioner för att lura till sig anhängare. Begreppet Nordisk Sed betecknar enbart den levande folkliga nordiska hedniska traditionen och inte konstruerad nyandlighet. Vi kommer att fortsätta att använda namnet på vår religion även om det missbrukas av andra. Det är tråkigt med begreppsförvirring och att det finns folk där ute som ljuger och luras, vi är i varje fall hederliga.

Samfälligheten är ett religiöst samfund och har inget att göra med medlemmarnas politiska tillhörighet eller åsikter. Däremot accepteras inte personer som begått grovt kränkande brott såsom hets mot folkgrupp, sexuella övergrepp eller griftefridsbrott som medlemmar. Många rasistiska och nazistiska tankegångarna förutsätter dessutom en människosyn som i sig är helt oförenlig med Nordisk Sed. Den högerextrema intresset för det nordiska handlar vanligen om asatro och fornromantik, vilken vi inte sysslar med.

Det vet vi lika lite som någon annan. Vi kan anta att man trodde ungefär samma som vi tror men det är något som historiker får lista ut. Historiska spekultationer och verklighetsflykter till fantasier om vikingatida religion befattar vi oss inte med.

Nej. En och annan förening med viss anknytning till sed finns där ofta våra medlemmar är med, men inget annat trossamfund. Att det sedan finns andra trossamfund som kallas hedniska (icke-kristna) eller som har med något nordiskt att göra är föga relevant eftersom de har andra religioner.
(Ibland får vissa för sig att det finns någon slags koppling till vissa obskyra nyhedniska grupper - tror man det får man läsa på om vad vi tror på. Nyhedendom och Nordisk Sed är helt olika saker.)

Nej. Se de två nedanstående svaren.

Vi är en mängd medlemmar över hela landet som är individer. Vi har alla våra egna åsikter i alla olika frågor. Man kan inte tänka sig Samfälligheten som någon "grupp" med gemensamma ståndpunkter. De gemensamma saker som vi enats kring demokratiskt finns redovisade i vårt material. Dessa är enbart religiösa.

Ingen. Samfälligheten är enbart ett trossamfund. På så vis är organisationen öppen för alla som har tron oavsett intressen och bakgrund.

Det är en svår fråga som antagligen historikerna borde besvara. Seden har funnits i Norden sedan urminnes tid (istiden för 10 000 år sedan?), men den har hela tiden förändrats, så som alla levande traditioner. På så vis så har den vuxit till vad den är idag. Därför är den naturligtvis annorlunda nu jämfört med för femhundra år sedan och än mer annorlunda var den troligen för femtusen år sedan.

Det är olika former av seder och traditioner som troende har haft med sig, som de lärt sig av sin omgivning och som på ett naturligt sätt passat in, när man väl valt att kalla sin tro för religion.

För att det är ett komplett trossystem som fyller den funktion för människor som brukar kallas för religion. I dag är det lagligt, för några år sedan var det inte lagligt. Vi vill att vår tro skall ha samma värde som andra trossystem, vi vill att den legitimeras i samhället. Folktron hotas också av samhällets omdaning och riskerar att förlora sitt värde. Detta är en ny form inom vilken den kanske kan klara sig bättre.

Samfälligheten grundades söndagen den 12 oktober 1997 vid ett möte i Sollentuna. Samfälligheten har sitt ursprung i informella samarbeten och i organisationen Nätverket för Nordisk Sed och dessa går tillbaka till åttiotalet. Den oorgaiserade Seden är naturligtvis mycket äldre.

Detta beror vad man jämför med och vilka perspektiv man har. Samfälligheten är ett av Sveriges mindre trossamfund. Det är å andra sidan Sveriges genom tiderna största hedniska organisation. Det är också det första trossamfundet för Den Nordiska Seden. Samfundet har flera hundra betjänade.

Våra medlemmar bor spridda över hela landet. Det är ganska jämnt fördelat och eftersom vi har ett långsmalt land så kan det bli lite avstånd. Samfälligheten syftar till att överbrygga dessa avstånd. Det är vanligt folk som är med det rör sig inte om någon speciell "sort" eller folk från någon speciell ort.